I semifinalen fick vi se en duell mellan Stina Nilsson och Maiken Caspersen Falla. Men i finalen gick svenskan på knock. Nilsson tog täten direkt och behöll den enda till hon korsade mållinjen som en överlägsen segrare före Caspersen Falla och ryskan Julia Belorukova.

”Har varit tufft att läka”

På blomsterceremonin brast det för Nilsson som vanligtvis inte visar så starka känslor.

– Det var konstigt. Jag trodde inte att jag var den som skulle gråta på en prispall. Jag har sett idrottare göra det tidigare, men jag trodde inte att jag skulle bli så rörd. Men när jag vet vilken resa jag har gjort för att få stå där och när det blev som det blev i fjol så är det väldigt skönt att själv få vara där, säger hon.

Besvikelsen efter att ha fallit i VM-sprinten i Lahtis har varit tung för Nilsson att bära, men det här också gjort henne helt förberedd för sprinten i Pyeongchang.

– Som idrottare går man igenom väldigt många perioder i sin karriär. Det har varit ett väldigt tufft år för mig att läka från vad jag gick igenom i fjol. Och att ta de lärdomarna och översätta det i träning och få ut det en sådan här dag är något jag är väldigt, väldigt stolt över och kommer att ta med mig i fortsättningen.

Från silver till guld

Att Nilsson lyckades just den här dag hon drömt om kunde hon nästan inte tro.

– Det är så sinnessjukt. Jag har investerat väldigt mycket tid för att kunna komma så förberedd som möjligt just den här dagen, på just den här banan, vid just den här tiden. Att allt det sitter är nästan för bra för att vara sant.

I flera år har hon kallats silver-Stina. Nu väntar ett nytt smeknamn.

– Guld-Stina klingar också ganska bra…

 Stina Nilsson och Maiken Caspersen Falla samt Julia Belorukova på prispallen.

Dela: